Impetigo
☆ I Stiftung Warentest-resultaten 2022 från Tyskland var konsumentnöjdheten med ModelDerm bara något lägre än med betalda telemedicinkonsultationer.
Ett fall av impetigo på hakan. Impetigo bör misstänkas om ett litet barn inte har någon historia av skada, men sårliknande lesioner sprider sig.
Till skillnad från atopisk dermatit kräver impetigo antibiotikabehandling och kan förvärras med användning av steroider.
relevance score : -100.0%
ReferencesImpetigo, den vanligaste bakteriella hudinfektionen hos barn i åldern två till fem år, finns i två huvudtyper: icke‑bullös (70 % av fallen) och bullös (30 % av fallen). Icke‑bullös impetigo orsakas vanligtvis av Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes. Den kännetecknas av honungsfärgade skorpor i ansiktet och på extremiteterna och drabbar främst intakt hud, men kan också infektera insektsbett, eksem eller herpetiska lesioner. Bullös impetigo, som enbart orsakas av S. aureus, ger stora, slappa bullae och förekommer ofta på områden där huden gnids mot varandra. Båda typerna läker vanligtvis inom två till tre veckor utan ärrbildning, och komplikationer är sällsynta; den allvarligaste är poststreptokockglomerulonefrit. Behandlingen består av topisk antibiotika (mupirocin, retapamulin och fusidic acid). Orala antibiotika kan behövas vid impetigo med stora bullae eller när topisk behandling inte är möjlig. Flera orala antibiotika (amoxicillin/clavulanate, dicloxacillin, cephalexin, clindamycin, doxycycline, minocycline, trimethoprim/sulfamethoxazole och makrolider) är alternativ, men penicillin är inte effektivt. Topiska desinfektionsmedel är inte lika bra som antibiotika och bör undvikas. Fusidic acid, mupirocin och retapamulin är effektiva mot meticillin‑känsliga S. aureus‑ och streptokockinfektioner. Clindamycin är användbart vid misstänkt meticillin‑resistent S. aureus‑infektion. Trimethoprim/sulfamethoxazole är aktivt mot meticillin‑resistent S. aureus, men räcker inte mot streptokocker.
Impetigo, the most common bacterial skin infection in children aged two to five, comes in two main types: nonbullous (70% of cases) and bullous (30% of cases). Nonbullous impetigo is typically caused by Staphylococcus aureus or Streptococcus pyogenes. It's recognized by honey-colored crusts on the face and limbs and mainly targets the skin or can infect insect bites, eczema, or herpetic lesions. Bullous impetigo, caused solely by S. aureus, leads to large, flaccid bullae and often affects areas where skin rubs together. Both types usually clear up within two to three weeks without scarring, and complications are rare, with poststreptococcal glomerulonephritis being the most severe. Treatment involves topical antibiotics (mupirocin, retapamulin, fusidic acid). Oral antibiotics might be necessary for impetigo with large bullae or when topical treatment isn't feasible. While several oral antibiotics (amoxicillin/clavulanate, dicloxacillin, cephalexin, clindamycin, doxycycline, minocycline, trimethoprim/sulfamethoxazole, macrolides) are options, penicillin isn't effective. Topical disinfectants aren't as good as antibiotics and should be avoided. Fusidic acid, mupirocin, retapamulin are effective against methicillin-susceptible S. aureus and streptococcal infections. Clindamycin is useful for suspected methicillin-resistant S. aureus infections. Trimethoprim/sulfamethoxazole works against methicillin-resistant S. aureus, but isn't enough for streptococcal infection.
Impetigo, the most common bacterial skin infection in children aged two to five, comes in two main types: nonbullous (70% of cases) and bullous (30% of cases). Nonbullous impetigo is typically caused by Staphylococcus aureus or Streptococcus pyogenes. It's recognized by honey-colored crusts on the face and limbs and mainly targets the skin or can infect insect bites, eczema, or herpetic lesions. Bullous impetigo, caused solely by S. aureus, leads to large, flaccid bullae and often affects areas where skin rubs together. Both types usually clear up within two to three weeks without scarring, and complications are rare, with poststreptococcal glomerulonephritis being the most severe. Treatment involves topical antibiotics (mupirocin, retapamulin, fusidic acid). Oral antibiotics might be necessary for impetigo with large bullae or when topical treatment isn't feasible. While several oral antibiotics (amoxicillin/clavulanate, dicloxacillin, cephalexin, clindamycin, doxycycline, minocycline, trimethoprim/sulfamethoxazole, macrolides) are options, penicillin isn't effective. Topical disinfectants aren't as good as antibiotics and should be avoided. Fusidic acid, mupirocin, retapamulin are effective against methicillin-susceptible S. aureus and streptococcal infections. Clindamycin is useful for suspected methicillin-resistant S. aureus infections. Trimethoprim/sulfamethoxazole works against methicillin-resistant S. aureus, but isn't enough for streptococcal infection.
Impetigo är en vanlig hudinfektion som orsakas av vissa bakterier och som lätt sprids genom kontakt. Den visar sig oftast som röda fläckar täckta av en gulaktig skorpa och kan ge klåda eller smärta. Infektionen är vanligast hos barn som bor i varma, fuktiga områden. Läsjonen kan ha blåsor eller vara utan dem. Även om impetigo ofta drabbar ansiktet kan den uppstå var som helst där huden är bruten. Diagnosen baseras främst på symtom och kliniskt utseende. Behandlingen innefattar vanligtvis antibiotika, både topiskt och oralt, samt symtomlindring.
Impetigo is a common infection of the superficial layers of the epidermis that is highly contagious and most commonly caused by gram-positive bacteria. It most commonly presents as erythematous plaques with a yellow crust and may be itchy or painful. The lesions are highly contagious and spread easily. Impetigo is a disease of children who reside in hot humid climates. The infection may be bullous or nonbullous. The infection typically affects the face but can also occur in any other part of the body that has an abrasion, laceration, insect bite or other trauma. Diagnosis is typically based on the symptoms and clinical manifestations alone. Treatment involves topical and oral antibiotics and symptomatic care.
Impetigo is a common infection of the superficial layers of the epidermis that is highly contagious and most commonly caused by gram-positive bacteria. It most commonly presents as erythematous plaques with a yellow crust and may be itchy or painful. The lesions are highly contagious and spread easily. Impetigo is a disease of children who reside in hot humid climates. The infection may be bullous or nonbullous. The infection typically affects the face but can also occur in any other part of the body that has an abrasion, laceration, insect bite or other trauma. Diagnosis is typically based on the symptoms and clinical manifestations alone. Treatment involves topical and oral antibiotics and symptomatic care.
Impetigo beror vanligtvis på antingen Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes. Genom kontakt kan den spridas från person till person. Hos barn smittar den lätt på syskon.
Behandlingen är vanligtvis med antibiotiska krämer såsom mupirocin eller fusidinsyra. Oral antibiotika, t.ex. cefalexin, kan användas om stora områden är drabbade.
Impetigo drabbade cirka 140 miljoner människor (2 % av världens befolkning) år 2010. Det kan förekomma i alla åldrar, men är vanligast hos små barn. Komplikationer kan inkludera cellulit eller poststreptokockglomerulonefrit.
○ Behandling ― OTC-läkemedel
* Eftersom impetigo är en infektionssjukdom bör steroida krämer inte användas. Om du har svårt att skilja impetigo‑lesioner från eksem, kan du ta ett OTC-antihistamin utan att använda steroida krämer.
#OTC antihistamine
* Vänligen applicera OTC-antibiotisk salva på lesionen.
#Bacitracin
#Polysporin