Impetigo
☆ I Stiftung Warentest-resultaten 2022 från Tyskland var konsumentnöjdheten med ModelDerm bara något lägre än med betalda telemedicinkonsultationer.
Ett fall av impetigo på hakan. Impetigo bör misstänkas om ett litet barn inte har någon historia av skada, men sårliknande lesioner sprider sig.
Till skillnad från atopisk dermatit kräver impetigo antibiotikabehandling och kan förvärras med användning av steroider.
References
Impetigo , den vanligaste bakteriella hudinfektionen hos barn i åldern två till fem år, finns i två huvudtyper: icke-bullös (70 % av fallen) och bullös (30 % av fallen) . Nonbullous impetigo orsakas vanligtvis av Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes. Det känns igen av honungsfärgade skorpor i ansiktet och extremiteterna och riktar sig främst mot huden eller kan infektera insektsbett, eksem eller herpetiska lesioner. Bullös impetigo, orsakad enbart av S. Aureus, leder till stora, slappa bullae och påverkar ofta områden där huden gnuggar ihop. Båda typerna försvinner vanligtvis inom två till tre veckor utan ärrbildning, och komplikationer är sällsynta, med poststreptokock glomerulonefrit som den allvarligaste. Behandlingen innefattar aktuell antibiotika (mupirocin, retapamulin, and fusidic acid) . Orala antibiotika kan vara nödvändiga för impetigo med stora bullae eller när lokal behandling inte är möjlig. Medan flera orala antibiotika (amoxicillin/clavulanate, dicloxacillin, cephalexin, clindamycin, doxycycline, minocycline, trimethoprim/sulfamethoxazole, and macrolides) är alternativ, är penicillin inte effektivt. Aktuella desinfektionsmedel är inte lika bra som antibiotika och bör undvikas. Fusidic acid, mupirocin, and retapamulin är effektiva mot meticillinkänsliga S. Aureus- och streptokockinfektioner. Clindamycin är användbart för misstänkta methicillin-resistant S. Aureus infektioner. Trimethoprim/sulfamethoxazole fungerar mot meticillinresistent S. Aureus, men räcker inte för streptokockinfektion.
Impetigo, the most common bacterial skin infection in children aged two to five, comes in two main types: nonbullous (70% of cases) and bullous (30% of cases). Nonbullous impetigo is typically caused by Staphylococcus aureus or Streptococcus pyogenes. It's recognized by honey-colored crusts on the face and limbs and mainly targets the skin or can infect insect bites, eczema, or herpetic lesions. Bullous impetigo, caused solely by S. aureus, leads to large, flaccid bullae and often affects areas where skin rubs together. Both types usually clear up within two to three weeks without scarring, and complications are rare, with poststreptococcal glomerulonephritis being the most severe. Treatment involves topical antibiotics (mupirocin, retapamulin, fusidic acid). Oral antibiotics might be necessary for impetigo with large bullae or when topical treatment isn't feasible. While several oral antibiotics (amoxicillin/clavulanate, dicloxacillin, cephalexin, clindamycin, doxycycline, minocycline, trimethoprim/sulfamethoxazole, macrolides) are options, penicillin isn't effective. Topical disinfectants aren't as good as antibiotics and should be avoided. Fusidic acid, mupirocin, retapamulin are effective against methicillin-susceptible S. aureus and streptococcal infections. Clindamycin is useful for suspected methicillin-resistant S. aureus infections. Trimethoprim/sulfamethoxazole works against methicillin-resistant S. aureus, but isn't enough for streptococcal infection.
Impetigo, the most common bacterial skin infection in children aged two to five, comes in two main types: nonbullous (70% of cases) and bullous (30% of cases). Nonbullous impetigo is typically caused by Staphylococcus aureus or Streptococcus pyogenes. It's recognized by honey-colored crusts on the face and limbs and mainly targets the skin or can infect insect bites, eczema, or herpetic lesions. Bullous impetigo, caused solely by S. aureus, leads to large, flaccid bullae and often affects areas where skin rubs together. Both types usually clear up within two to three weeks without scarring, and complications are rare, with poststreptococcal glomerulonephritis being the most severe. Treatment involves topical antibiotics (mupirocin, retapamulin, fusidic acid). Oral antibiotics might be necessary for impetigo with large bullae or when topical treatment isn't feasible. While several oral antibiotics (amoxicillin/clavulanate, dicloxacillin, cephalexin, clindamycin, doxycycline, minocycline, trimethoprim/sulfamethoxazole, macrolides) are options, penicillin isn't effective. Topical disinfectants aren't as good as antibiotics and should be avoided. Fusidic acid, mupirocin, retapamulin are effective against methicillin-susceptible S. aureus and streptococcal infections. Clindamycin is useful for suspected methicillin-resistant S. aureus infections. Trimethoprim/sulfamethoxazole works against methicillin-resistant S. aureus, but isn't enough for streptococcal infection.
Impetigo är en vanlig hudinfektion orsakad av vissa bakterier som lätt sprids genom kontakt. Det visar sig vanligtvis som röda fläckar täckta med en gulaktig skorpa och kan orsaka klåda eller smärta. Denna infektion är vanligast hos barn som bor i varma, fuktiga områden. Det kan se ut som blåsor eller utan dem. Även om det ofta påverkar ansiktet, kan det uppstå var som helst där det finns ett brott i huden. Diagnos bygger främst på symtom och hur det ser ut. Behandlingen inkluderar vanligtvis antibiotika, både aktuellt och oralt, tillsammans med symtomhantering.
Impetigo is a common infection of the superficial layers of the epidermis that is highly contagious and most commonly caused by gram-positive bacteria. It most commonly presents as erythematous plaques with a yellow crust and may be itchy or painful. The lesions are highly contagious and spread easily. Impetigo is a disease of children who reside in hot humid climates. The infection may be bullous or nonbullous. The infection typically affects the face but can also occur in any other part of the body that has an abrasion, laceration, insect bite or other trauma. Diagnosis is typically based on the symptoms and clinical manifestations alone. Treatment involves topical and oral antibiotics and symptomatic care.
Impetigo is a common infection of the superficial layers of the epidermis that is highly contagious and most commonly caused by gram-positive bacteria. It most commonly presents as erythematous plaques with a yellow crust and may be itchy or painful. The lesions are highly contagious and spread easily. Impetigo is a disease of children who reside in hot humid climates. The infection may be bullous or nonbullous. The infection typically affects the face but can also occur in any other part of the body that has an abrasion, laceration, insect bite or other trauma. Diagnosis is typically based on the symptoms and clinical manifestations alone. Treatment involves topical and oral antibiotics and symptomatic care.
Impetigo beror vanligtvis på antingen Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes. Med kontakt kan det spridas runt eller mellan människor. När det gäller barn smittar det av sig på deras syskon.
Behandling är vanligtvis med antibiotiska krämer som mupirocin eller fusidinsyra. Antibiotika via munnen, såsom cefalexin, kan användas om stora områden är drabbade.
Impetigo drabbade cirka 140 miljoner människor (2 % av världens befolkning) 2010. Det kan förekomma i alla åldrar, men är vanligast hos små barn. Komplikationer kan inkludera cellulit eller poststreptokock glomerulonefrit.
○ Behandling ― OTC-läkemedel
* Eftersom impetigo är en infektionssjukdom bör steroidsalvor inte användas. Om du har problem med att skilja impetigo-lesioner från eksem, vänligen ta ett OTC-antihistamin utan att använda steroidsalvorna.
#OTC antihistamine
* Vänligen applicera OTC-antibiotisk salva på lesionen.
#Bacitracin
#Polysporin