Keloid
☆ I Stiftung Warentest-resultaten 2022 från Tyskland var konsumentnöjdheten med ModelDerm bara något lägre än med betalda telemedicinkonsultationer.
En postoperativ keloid på handleden som behandlades med triamcinolon intralesional injektion. Det sjunkna erytemområdet på vänster sida är det behandlade området.
Linjära keloider. När de förekommer på den övre framsidan av bålen uppträder de ofta i en linjär form.
Bakre aurikulär Keloid
Keloider på fotsulorna kan vara obekväma att gå på. Intralesionala steroidinjektioner utförs vanligtvis flera gånger.
Keloider observeras vanligtvis på överarmarna.
Typisk manifestation av bröstkeloider.
References
Keloider bildas på grund av ovanlig läkning efter hudskada eller inflammation. Genetiska och miljömässiga faktorer bidrar till deras utveckling, med högre andelar hos mörkhyade individer av afrikansk, asiatisk och latinamerikansk härkomst. Keloider uppstår när fibroblaster blir överaktiva och producerar för mycket kollagen och tillväxtfaktorer. Detta leder till bildandet av stora, onormala kollagenknippen som kallas keloidalt kollagen, tillsammans med en ökning av fibroblaster. Kliniskt uppträder keloider som fasta, gummiartade knölar i områden som tidigare skadats. Till skillnad från vanliga ärr sträcker sig keloider bortom den ursprungliga traumaplatsen. Patienter kan uppleva smärta, klåda eller sveda. Olika behandlingar finns tillgängliga, inklusive steroidinjektioner, kryoterapi, kirurgi, strålbehandling och laserterapi.
Keloids result from abnormal wound healing in response to skin trauma or inflammation. Keloid development rests on genetic and environmental factors. Higher incidences are seen in darker skinned individuals of African, Asian, and Hispanic descent. Overactive fibroblasts producing high amounts of collagen and growth factors are implicated in the pathogenesis of keloids. As a result, classic histologic findings demonstrate large, abnormal, hyalinized bundles of collagen referred to as keloidal collagen and numerous fibroblasts. Keloids present clinically as firm, rubbery nodules in an area of prior injury to the skin. In contrast to normal or hypertrophic scars, keloidal tissue extends beyond the initial site of trauma. Patients may complain of pain, itching, or burning. Multiple treatment modalities exist although none are uniformly successful. The most common treatments include intralesional or topical steroids, cryotherapy, surgical excision, radiotherapy, and laser therapy.
Keloids result from abnormal wound healing in response to skin trauma or inflammation. Keloid development rests on genetic and environmental factors. Higher incidences are seen in darker skinned individuals of African, Asian, and Hispanic descent. Overactive fibroblasts producing high amounts of collagen and growth factors are implicated in the pathogenesis of keloids. As a result, classic histologic findings demonstrate large, abnormal, hyalinized bundles of collagen referred to as keloidal collagen and numerous fibroblasts. Keloids present clinically as firm, rubbery nodules in an area of prior injury to the skin. In contrast to normal or hypertrophic scars, keloidal tissue extends beyond the initial site of trauma. Patients may complain of pain, itching, or burning. Multiple treatment modalities exist although none are uniformly successful. The most common treatments include intralesional or topical steroids, cryotherapy, surgical excision, radiotherapy, and laser therapy.
Den aktuella forskningen tyder på att silikongel eller lakan tillsammans med kortikosteroidinjektioner är den föredragna initiala behandlingen för keloider. Ytterligare behandlingar som intralesional 5-fluorouracil (5-FU) , bleomycin eller verapamil kan också övervägas, även om deras effektivitet varierar. Laserterapi, i kombination med kortikosteroidinjektioner eller topikala steroider under ocklusion, kan förbättra penetrationen av läkemedel. För motsträviga keloider har kirurgiskt avlägsnande följt av omedelbar strålbehandling visat sig vara effektivt. Slutligen har användning av silikonduk och tryckterapi visat sig minska sannolikheten för återfall av keloid.
Current literature supports silicone gel or sheeting with corticosteroid injections as first-line therapy for keloids. Adjuvant intralesional 5-fluorouracil (5-FU), bleomycin, or verapamil can be considered, although mixed results have been reported with each. Laser therapy can be used in combination with intralesional corticosteroids or topical steroids with occlusion to improve drug penetration. Excision of keloids with immediate post-excision radiation therapy is an effective option for recalcitrant lesions. Finally, silicone sheeting and pressure therapy have evidence for reducing keloid recurrence.
Current literature supports silicone gel or sheeting with corticosteroid injections as first-line therapy for keloids. Adjuvant intralesional 5-fluorouracil (5-FU), bleomycin, or verapamil can be considered, although mixed results have been reported with each. Laser therapy can be used in combination with intralesional corticosteroids or topical steroids with occlusion to improve drug penetration. Excision of keloids with immediate post-excision radiation therapy is an effective option for recalcitrant lesions. Finally, silicone sheeting and pressure therapy have evidence for reducing keloid recurrence.
För närvarande finns det ingen behandling som passar alla som garanterar en konsekvent låg återfallsfrekvens för keloider. Men de växande alternativen, som att använda laser tillsammans med steroider eller att kombinera 5-fluorouracil med steroider, visar sig vara lovande. Framtida forskning kan fokusera på hur väl nya behandlingar, såsom autolog fetttransplantation eller stamcellsbaserade terapier, fungerar för att hantera keloider.
There continues to be no gold standard of treatment that provides a consistently low recurrence rate; however the increasing number of available treatments and synergistic combinations of these treatments (i.e., laser-based devices in combination with intralesional steroids, or 5-fluorouracil in combination with steroid therapy) is showing favorable results. Future studies could target the efficacy of novel treatment modalities (i.e., autologous fat grafting or stem cell-based therapies) for keloid management.
There continues to be no gold standard of treatment that provides a consistently low recurrence rate; however the increasing number of available treatments and synergistic combinations of these treatments (i.e., laser-based devices in combination with intralesional steroids, or 5-fluorouracil in combination with steroid therapy) is showing favorable results. Future studies could target the efficacy of novel treatment modalities (i.e., autologous fat grafting or stem cell-based therapies) for keloid management.
Ärr är en vanlig del av läkningsprocessen efter hudskador. Helst ska ärren vara platta, tunna och matcha hudfärgen. Många faktorer kan leda till dålig sårläkning, såsom infektion, minskat blodflöde, ischemi och trauma. Ärr som är tjocka, mörkare än den omgivande huden eller krymper för mycket kan orsaka betydande problem med både fysisk funktion och känslomässig hälsa.
Scars are a natural and normal part of healing following an injury to the integumentary system. Ideally, scars should be flat, narrow, and color-matched. Several factors can contribute to poor wound healing. These include but are not limited to infection, poor blood flow, ischemia, and trauma. Proliferative, hyperpigmented, or contracted scars can cause serious problems with both function and emotional well-being.
Scars are a natural and normal part of healing following an injury to the integumentary system. Ideally, scars should be flat, narrow, and color-matched. Several factors can contribute to poor wound healing. These include but are not limited to infection, poor blood flow, ischemia, and trauma. Proliferative, hyperpigmented, or contracted scars can cause serious problems with both function and emotional well-being.
Keloidärr ses oftare hos personer av afrikansk, asiatisk eller latinamerikansk härkomst. Personer mellan 10 och 30 år har en högre tendens att utveckla en keloid än äldre.
Även om de vanligtvis uppstår på platsen för en skada, kan keloid också uppstå spontant. De kan uppstå på platsen för en piercing och till och med från något så enkelt som en finne eller repa. De kan uppstå som ett resultat av svår akne eller ärrbildning i vattkoppor, infektion på ett sårställe, upprepat trauma på ett område, överdriven hudspänning under sårtillslutning eller en främmande kropp i ett sår.
Keloidärr kan utvecklas efter operationen. De är vanligare på vissa platser, såsom den centrala bröstkorgen (från en sternotomi), rygg och axlar (vanligtvis till följd av akne) och örsnibbarna (från hål i öronen). De kan också förekomma på kroppspiercingar. De vanligaste fläckarna är örsnibbar, armar, bäckenregionen och över nyckelbenet.
Tillgängliga behandlingar är tryckterapi, silikongelark, intralesional triamcinolonacetonid, kryokirurgi, strålning, laserterapi, interferon, 5-FU och kirurgisk excision.
○ Behandling
Hypertrofiska ärr kan förbättras med 5 till 10 intralesionala steroidinjektioner med 1 månads intervall.
#Triamcinolone intralesional injection
Laserbehandling kan prövas för erytem i samband med ärrbildning, men triamciniloninjektioner kan också förbättra erytem genom att platta ut ärret.
#Dye laser (e.g. V-beam)