Keloidhttps://sv.wikipedia.org/wiki/Keloid
Keloid är ett resultat av en överväxt av granulationsvävnad (kollagen typ 3) på platsen för en läkt hudskada. Keloid är fasta, gummiartade lesioner eller glänsande, fibrösa knölar och kan variera i färg från rosa till hudtonens färg eller från röd till mörkbrun. Ett keloidärr är inte smittsamt, men kan ibland åtföljas av kraftig klåda, nålliknande smärta och förändringar i konsistensen. I svåra fall kan det påverka hudens rörelser. Keloid skiljer sig från hypertrofiska ärr, som är upphöjda ärr som inte växer utanför det ursprungliga sårets gränser.

Keloidärr ses oftare hos personer med afrikansk, asiatisk eller latinamerikansk härkomst. Personer mellan 10 och 30 år har en högre benägenhet att utveckla keloid än äldre.

Även om de vanligtvis uppstår på sårets plats, kan keloid också bildas spontant. De kan uppstå vid en piercing och till och med efter något så enkelt som en finne eller repa. Keloid kan också vara en följd av svår akne, ärrbildning efter vattkoppor, infektion i ett sår, upprepat trauma i ett område, överdriven hudspänning vid sårläkning eller en främmande kropp i ett sår.

Keloidärr kan utvecklas efter operation. De är vanligare på vissa områden, såsom den centrala bröstkorgen (t.ex. efter sternotomi), rygg och axlar (ofta till följd av akne) samt örsnibbar (från hål i öronen). De kan också förekomma vid kroppspiercingar. De vanligaste lokalerna är örsnibbar, armar, bäckenregionen och över nyckelbenet.

Tillgängliga behandlingar är tryckterapi, silikongelark, intralesional triamcinolonacetonid, kryokirurgi, strålning, laserterapi, interferon, 5‑FU och kirurgisk excision.

○ Behandling
Hypertrofiska ärr kan förbättras med 5–10 intralesionella steroidinjektioner med en månads intervall.
#Triamcinolone intralesional injection

Laserbehandling kan prövas för erytem i samband med ärrbildning, men triamciniloninjektioner kan också förbättra erytem genom att platta ut ärret.
#Dye laser (e.g. V-beam)
☆ I Stiftung Warentest-resultaten 2022 från Tyskland var konsumentnöjdheten med ModelDerm bara något lägre än med betalda telemedicinkonsultationer.
  • En postoperativ keloid på handleden som behandlades med triamcinolon intralesional injektion. Det sjunkna erytemområdet på vänster sida är det behandlade området.
  • Linjära keloider. När de förekommer på den övre framsidan av bålen uppträder de ofta i en linjär form.
  • En hyperinflammatorisk keloid kan uppträda mellan bröstet och kan åtföljas av klåda och lätt smärta.
  • Bakre aurikulär Keloid
  • Navelkeloider kan utvecklas efter endoskopisk kirurgi.
  • Keloider i den främre delen av bröstet har ofta en horisontell linjär form.
  • Keloider på fotsulorna kan vara obekväma att gå på. Intralesionala steroidinjektioner utförs vanligtvis flera gånger.
  • Keloid Papule; Det uppstår vanligtvis efter follikulit på bröstet.
  • Nodulär keloid. Axel- och överarmsområdena är vanliga platser för keloidbildning.
  • Keloider finns vanligtvis på bröstet.
  • Örsnibb Keloid
  • Hakan är också en frekvent plats för keloider, och de förekommer ofta i områden där akne finns.
  • Keloider observeras vanligtvis på överarmarna.
  • Typisk manifestation av bröstkeloider.
  • Guttate keloid orsakas ofta av follikulit.
References Keloid 29939676 
NIH
Keloider bildas på grund av en onormal läkningsprocess efter hudskada eller inflammation. Både genetiska och miljömässiga faktorer bidrar till deras utveckling, och de förekommer oftare hos mörkhyade personer med afrikansk, asiatisk eller latinamerikansk härkomst. Keloider uppstår när fibroblaster blir överaktiva och producerar för mycket kollagen samt tillväxtfaktorer. Detta resulterar i stora, onormala kollagenknippen, så kallat keloidalt kollagen, samt en ökning av fibroblaster. Kliniskt framträder keloider som fasta, gummiartade knölar i områden som tidigare har skadats. Till skillnad från vanliga ärr sträcker sig keloider bortom den ursprungliga traumaplatsen. Patienter kan uppleva smärta, klåda eller sveda. Flera behandlingsalternativ finns tillgängliga, bland annat steroidinjektioner, kryoterapi, kirurgi, strålbehandling och laserterapi.
Keloids result from abnormal wound healing in response to skin trauma or inflammation. Keloid development rests on genetic and environmental factors. Higher incidences are seen in darker skinned individuals of African, Asian, and Hispanic descent. Overactive fibroblasts producing high amounts of collagen and growth factors are implicated in the pathogenesis of keloids. As a result, classic histologic findings demonstrate large, abnormal, hyalinized bundles of collagen referred to as keloidal collagen and numerous fibroblasts. Keloids present clinically as firm, rubbery nodules in an area of prior injury to the skin. In contrast to normal or hypertrophic scars, keloidal tissue extends beyond the initial site of trauma. Patients may complain of pain, itching, or burning. Multiple treatment modalities exist although none are uniformly successful. The most common treatments include intralesional or topical steroids, cryotherapy, surgical excision, radiotherapy, and laser therapy.
 Keloid treatments: an evidence-based systematic review of recent advances 36918908 
NIH
Den aktuella forskningen tyder på att silikongel eller silikonlakan tillsammans med kortikosteroidinjektioner är den föredragna initiala behandlingen för keloider. Ytterligare behandlingar, såsom intralesional 5-fluorouracil (5-FU), bleomycin eller verapamil, kan också övervägas, även om deras effektivitet varierar. Laserterapi i kombination med kortikosteroidinjektioner eller topikala steroider under ocklusion kan förbättra läkemedelspenetrationen. För motsträviga keloider har kirurgiskt avlägsnande, följt av omedelbar strålbehandling, visat sig vara effektivt. Slutligen har användning av silikonduk och tryckterapi minskat sannolikheten för återfall av keloider.
Current literature supports silicone gel or sheeting with corticosteroid injections as first-line therapy for keloids. Adjuvant intralesional 5-fluorouracil (5-FU), bleomycin, or verapamil can be considered, although mixed results have been reported with each. Laser therapy can be used in combination with intralesional corticosteroids or topical steroids with occlusion to improve drug penetration. Excision of keloids with immediate post-excision radiation therapy is an effective option for recalcitrant lesions. Finally, silicone sheeting and pressure therapy have evidence for reducing keloid recurrence.
 Keloids: a review of therapeutic management 32905614 
NIH
För närvarande finns ingen behandling som passar alla och som garanterar en konsekvent låg återfallsfrekvens för keloider. De växande alternativen, såsom laser i kombination med steroider eller kombinationen 5‑fluorouracil med steroider, visar sig lovande. Framtida forskning kan fokusera på hur effektiva nya behandlingar, exempelvis autolog fetttransplantation eller stamcellsbaserade terapier, är för att hantera keloider.
There continues to be no gold standard of treatment that provides a consistently low recurrence rate; however the increasing number of available treatments and synergistic combinations of these treatments (i.e., laser-based devices in combination with intralesional steroids, or 5-fluorouracil in combination with steroid therapy) is showing favorable results. Future studies could target the efficacy of novel treatment modalities (i.e., autologous fat grafting or stem cell-based therapies) for keloid management.
 Scar Revision 31194458 
NIH
Ärr är en vanlig del av läkningsprocessen efter hudskador. Idealiskt är ärren platta, tunna och anpassade till hudfärgen. Många faktorer kan försämra sårläkningen, t.ex. infektion, minskat blodflöde, ischemi eller trauma. Ärr som är tjocka, mörkare än den omgivande huden eller som drar ihop sig kraftigt kan ge betydande problem både för den fysiska funktionen och den psykiska hälsan.
Scars are a natural and normal part of healing following an injury to the integumentary system. Ideally, scars should be flat, narrow, and color-matched. Several factors can contribute to poor wound healing. These include but are not limited to infection, poor blood flow, ischemia, and trauma. Proliferative, hyperpigmented, or contracted scars can cause serious problems with both function and emotional well-being.