Poikilodermahttps://en.wikipedia.org/wiki/Poikiloderma
Poikiloderma är en hudsjukdom som består av områden med hypopigmentering, hyperpigmentering, telangiektasier och atrofi. Poikiloderma ses oftast på bröstet eller halsen, kännetecknat av rött pigment på huden som vanligtvis är förknippat med solskador.

☆ I Stiftung Warentest-resultaten 2022 från Tyskland var konsumentnöjdheten med ModelDerm bara något lägre än med betalda telemedicinkonsultationer.
      References Diagnosis and Differential Diagnosis of Poikiloderma of Civatte: A Dermoscopy Cohort Study 36892344 
      NIH
      Poikiloderma of Civatte är en vanlig hudsjukdom som främst uppträder på halsen och ansiktet, särskilt hos ljushyade, postmenopausala kvinnor. Det visar sig som en blandning av röda linjer, mörka fläckar och tunn hud. Vanligtvis påverkar det områden som utsätts för solen, som ansikte, hals och bröst, men inte skuggade områden. Poikiloderma of Civatte kan kategoriseras baserat på dess huvudegenskaper: rodnad, mörka fläckar eller en blandning av båda. Den exakta orsaken är inte helt klarlagd, men faktorer som solexponering, hormonella förändringar, reaktioner på parfymer eller kosmetika och åldrande tros spela en roll. Poikiloderma of Civatte tenderar att förvärras långsamt med tiden.
      Poikiloderma of Civatte (PC) is a rather common benign dermatosis of the neck and face, mainly affecting fair-skinned individuals, especially postmenopausal females. It is characterized by a combination of a reticular pattern of linear telangiectasia, mottled hyperpigmentation and superficial atrophy. Clinically, it involves symmetrically sun-exposed areas of the face, the neck, and the V-shaped area of the chest, invariably sparing the anatomically shaded areas. Depending on the prevalent clinical feature, PC can be classified into erythemato-telangiectatic, pigmented, and mixed clinical types. The etiopathogenesis of PC is incompletely understood. Exposure to ultraviolet radiation, hormonal changes of menopause, contact sensitization to perfumes and cosmetics, and normal ageing have been incriminated. The diagnosis is usually clinical and can be confirmed by histology, which is characteristic, but not pathognomonic. The course is slowly progressive and irreversible, often causing significant cosmetic disfigurement.